God morgon, kära läsare!
Vilken otroligt fin morgon det är idag, eller hur? Som en vis man vid namn Benjamin Franklin en gång sa, “Tidiga sänggångar och tidiga uppgångar gör en man hälsosam, rik och vis.” Och ja, jag håller helt med honom. Att gå upp tidigt på morgonen, oavsett om det är vardag, helg, julafton eller påsk, är något som får mig att känna mig levande. Det här kanske låter lite konstigt, men jag har alltid varit en ensamvarg.
Nu är jag inte den där sortens ensamvarg som undviker mänsklig kontakt och bor i en grotta. Tvärtom, jag älskar att umgås med människor och är inte rädd för att vara i centrum för uppmärksamheten (haha, vem är inte det ibland?). Men när det kommer till kritan föredrar jag att vara själv eller i sällskap av min familj. Det finns något speciellt med att dela världens skönhet och under med dem jag håller kär.
Kanske är det därför jag älskar fotografering. Det ger mig möjligheten att föreviga de magiska ögonblicken i livet och dela dem med mina nära och kära. Jag är ingen Picasso, så fotografering är mitt sätt att “måla med ljus”. Och även om jag älskar teknik, så är det naturens skönhet och lugn som verkligen talar till mig som en “visual storyteller”.
Varje morgon när jag vaknar känner jag mig så tacksam för allt jag har i mitt liv. Jag tror att när man når en viss punkt i livet, så växer respekten för alla människor, djur och allt omkring en. Men samtidigt minskar behovet av att ständigt vara omgiven av människor. Och det är helt okej. För när man är nöjd med sig själv och de man har omkring sig, då blir man som en magnet för det positiva och vackra i livet.
Så till alla er där ute som känner igen er i min berättelse, ni vet vilka ni är. Tack för att ni finns kvar och delar era ljusa stunder med mig, trots att jag kanske inte är bäst på att höra av mig. Tillsammans kan vi fortsätta att sprida ljus och tacksamhet i våra liv och i andras.
Lev väl, mina vänner, och kom ihåg att livet är för kort för att inte njuta av varje stund!