Hej kära läsare!
Idag vill jag dela med mig av min personliga resa kring känslan av att alltid behöva vara andra till lags och ständigt säga ja för att duga. Ni vet, den där känslan som får en att anmäla sig till baktävlingen på jobbet, trots att ens brända kakor kunde användas som frisbees. Ja, jag talar om mitt liv som “Ja-sägaren”!
Att alltid vilja vara andra till lags har både sina fördelar och nackdelar. Visst, jag har blivit känd som den där personen som alltid ställer upp och hjälper till, men det har också lett till att jag känt mig överväldigad och utbränd när jag försökt att uppfylla alla andras förväntningar. Är det någon som kan relatera? 🙋
Under min resa har jag läst en hel del om ämnet och stött på forskning som bekräftar att det här beteendet faktiskt är ganska vanligt. En studie av Sirois et al. (2015) visade att personer som upplever kronisk självuppoffring, och därför har svårigheter att sätta gränser och säga nej, ofta har lägre nivåer av välmående¹. Det fick mig att inse att min “ja-sägande” vana kanske inte var så hälsosam som jag trodde.
Men hur bryter man ett sådant mönster, undrar ni? Jag började med att fundera över varför jag alltid kände behovet av att säga ja. Var det för att jag var rädd för att göra andra besvikna? Eller var det kanske för att jag ville bli omtyckt? Efter mycket självrannsakan kom jag fram till att det var dags att sätta mig själv i första rummet och upptäcka vem jag verkligen är – bortom alla “ja”.
Så, med hjälp av meditation, började jag öva på att säga nej. Jag började smått, som att tacka nej till att ta på mig en extra arbetsuppgift eller att inte ställa upp på varje kompisaktivitet. Och vet ni vad? Himlen föll inte ner! Visst, det var skrämmande och obekvämt till en början, men jag upptäckte snart att det faktiskt gav mig mer energi och tid för mig själv. Och för att inte tala om alla de frisbee-kakor jag sparade mina kollegor från! Dessutom blir man av med de där “kompisarna” som kanske inte var ens riktiga kompisar, utan snarare energitjuvar som fick söka sina jaktmarker någon annanstans.
Så till alla er andra “Ja-sägare” där ute: det är okej att säga nej ibland. Ni kommer fortfarande att duga, och ni kommer att upptäcka en helt ny värld av självomsorg och personlig utveckling. Vem vet, kanske ni till och med blir en hejare på att baka 😉 !